You are currently browsing the category archive for the 'Jämlikhet' category.
I dagens nätupplaga av SvD har vi det stora nöjet att läsa om attraktionscoacher som lär killar om hur man får ragg på krogen.
Om man ska sammanfatta vad de verkar lära ut enligt SvD är det:
- Tilldela inte kvinnorna något värde, ”ingen kvinna är oersättlig” som coachen Victor så poetiskt uttrycker det. Om en kvinna inte har något värde spelar det ingen roll om man ”förlorar” henne och man kan tillåta sig att experimentera sig fram mellan olika ”targets”, som de kallar det.
- Säg något annorlunda som öppningsreplik. Detta verkar vara för att man ska ha något att säga. Det är lättare att säga något som en annan har sagt åt en att man ska säga istället för att försöka vara sig själv och uppföra sig som en civiliserad människa.
- Gå till exempelvis Golden Hits, som enligt Fredrik Hallgren är ”lättaste stället i Stockholm att få ragg på.” Synd att lura killarna som pröjsat 6000:- för kursen på det viset.
Sammanfattning: Kvinnor har inget värde, misslyckas du med en så är det bara att gå vidare till nästa. Lär dig några öppningsrepliker så du har något att säga. Sist men inte minst, gå till ställen där det är lätt att få ragg.
Helt enkelt går hela skiten ut på att man ska bli säkrare i sig själv och i sitt sociala umgänge. Finns det inte bättre sätt att bättra på den biten än att nedvärdera kvinnor?
Signaturen Funkar säkert skriver i en kommentar till artikeln:
”Tipsen funkar säkert jättebra på krogen, bara man klarar att använda sina egna saker och inte upprepa ur boken. Frågan är bara vilken nytta det gör, ingen av dem i boken lyckas ju hitta någon varaktig parter och det känns som tillfälliga förbindelser är något man växer ifrån efter 20. ”
Få gånger har uttrycket Ut ur discot och in i verkligheten (namnet på en LOK-skiva) passat så bra som nu…
Mer om moralen (eller rättare sagt avsaknaden av moral) i det hela går att läsa hos A J Braw, länk nedan.
I skolan får man inte vara bättre än någon annan. Det vet vi som nyligen har gått eller fortfarande går i dagens skola att om man var dålig så får man extra hjälp och uppmuntran men är man bättre än de andra får man snällt sitta på sin plats och vänta in de andra som ska hinna ikapp. Om man vet detta känns det väldigt fånigt att höra att förslaget på att införa elitklasser sågas. Tanken är att de som är extra bra på ett visst ämne ska kunna få gå ihop. Detta tycker dock inte alla då det tydligen bara är okej att vara bättre än andra på estetiska ämnen och idrott. Struntprat säger jag, vi är alla olika. Kan vi inte uppmuntra de bra sidorna hos varandra istället för att försöka likrikta alla?
Idag blev jag glad av att läsa på DN.se. Det handlar om Petra Holmlund som inte brydde sig om stereotyper i arbetslivet och visade att det finns inga patriarkaliska maktstrukturer som hindrar kvinnor från att själva välja yrke. Holmlund är Sveriges enda kvinnliga motorcykeljournalist. Är du missnöjd med ditt kvinnodominerade yrkesval så byt, vi män kommer inte att hindra dig. Holmlund skolade om från ett typiskt kvinnodominerat yrke (frisör) till ett tämligen mansdominerat yrke (motorcykeljournalist) och det gick ju bara bra.
I artikeln får vi reda på att hennes dotter som är tre år önskar sig en ”Ljosa fylhjulig motojsykel”, det är så gulligt så jag blir alldeles mållös.
Jag erkänner direkt, jag har svårt med att stava. Jag har kämpat flera år med att lära mig skriva och stava och det är inte förens jag började skriva på datorer som jag började tycka att det var okej att skriva. På datorn fanns det rättstavningsfunktioner som hjälpte mig och efterhand som jag skrev så började jag lära mig hur olika saker stavades. Jag har fortfarande problem med många ord som många tycker är självklara men tack vara uthålliga lärare och tekniska hjälpmedel tycker jag nuförtiden om att skriva, jag tycker till och med att det är riktigt roligt.
Något som är mindre roligt är att läsa att folk som varken kan stava eller läsa har fått för sig att just de ska bli lärare. En lärare behöver kunna läsa och stava för att kunna hjälpa eleverna så att de ska få den bästa undervisning så att de kan klara sig utanför skolans väggar. Borde de inte valt något mer lämpligt yrke som de har kompetens för? Jag tycker att det skulle vara jätteroligt att vara gymnasielärare i Svenska B men jag har inte och kommer troligtvis aldrig att få den nödvändiga kompetensen för att undervisa i det ämnet på grund utav mina tillkortakommanden i det svenska språket. Därför försöker jag inte ens, elever behöver en lärare som är bra på det han ska lära ut.
