You are currently browsing the category archive for the 'Skattepengar' category.
Ricard A R Nilsson, dömd för ett så grovt brott att myndigheterna har bestämt att det är säkrast för samhället att låsa in honom på livstid, klagar på hur de behandlas på fängelserna.
Ricard & co skriver:
”Att ha en human människosyn innebär även att man måste arbeta med utgångspunkten att alla ska friges och att alla därmed ska få en chans.”
Rätta mig om jag har fel, men mördare och grova brottslingar kanske är fel personer att prata om en human människosyn?
Frio (vilka R A R Nilsson är ordförande i) tycker att kriminalvården ska förhandla och samtala med dem. Frio som även sysslar med skuldindrivning, droghandel och väpnade rymningar.
Maximilian Kuuti säger i Uppdrag Granskning:
- Samhällsmedborgarna måste ju vakna och ifrågasätta vad pengarna går till, säger han. Vad vill man ha? Vill man ha en ovårdad kriminell eller en vårdad på utsidan? Det är bara att välja. Det är en samhällsfråga det här.
Maximilian Kuuti borde börja med att raka sig och skaffa sig en utbildning och inte skylla på samhället att han är långtidsdömd. Felet är hans och endast hans. Sitter man i fängelse finns det oftast en mycket bra anledning till det.
Utbildningsminister Jan Björklund har för en gångs skull visat att han inte är helt oduglig. På DN.se kan man idag läsa om att man ska återinföra de 4-åriga tekniska gymnasieutbildningarna som en gång fanns och som utexaminerade gymnasieingenjörer. Istället för att läsa tre år på gymnasienivå och sedan ytterligare tre år på högskolenivå kan man idag skippa två års extra studier och tre års boende hemifrån i utbyte mot ett extra år hemma hos föräldrarn, en riktig utbildning och tre års mindre studielån. Vem tjänade egentligen på att likrikta alla gymnasieutbildningar? Inte var det skattebetalarna eller eleverna i alla fall. Nu återstår bara att återinföra de 2-åriga gymnasieutbildningarna också.
I tider som dessa när regeringen lägger skulden för koldioxidutsläpp på det svenska folket och beskattar bensin och diesel är det inte utan att bli arg som man läser Lasse Swärds krönika på DN.se om just koldioxidutsläpp och bensinskatt. Visst släpper våra bilar ut koldioxid men det är försvinnande lite trots allt. Det är allt annat än statligt ägda Vattenfall som med sina fyra kolkraftverk i Tyskland släpper ut mer koldioxid än hela Sverige tillsammans. Staten borde lätta på bensinskatten tills de har rensat ut alla liken ur sin egna garderob om de enda argumenten de har är global uppvärming och koldioxidutsläpp!
Dock finns det, enligt mig, skäl till att ha kvar en bensin- och dieselskat. Olja är en ändlig resurs som vi måste hitta alternativ till och så länge det inte är ekonomiskt lönsamt att välja bort bensin kommer samhället inte heller göra det. Det är inte heller bra att vi är beroende av några få länder som oljeproducenter. Globalisering och utbyte länder sinsemellan är många gånger något bra men när det gäller ett lands välfärd och fortsatta fungerande är det inte bra att vila på några få länder.
Vi måste dels hitta andra energiresurser än olja men inte på de grunder som staten och allmänheten främst anger och så måste vi få bukt med statens dubbelmoral. Lev som du lär.
Jag erkänner direkt, jag har svårt med att stava. Jag har kämpat flera år med att lära mig skriva och stava och det är inte förens jag började skriva på datorer som jag började tycka att det var okej att skriva. På datorn fanns det rättstavningsfunktioner som hjälpte mig och efterhand som jag skrev så började jag lära mig hur olika saker stavades. Jag har fortfarande problem med många ord som många tycker är självklara men tack vara uthålliga lärare och tekniska hjälpmedel tycker jag nuförtiden om att skriva, jag tycker till och med att det är riktigt roligt.
Något som är mindre roligt är att läsa att folk som varken kan stava eller läsa har fått för sig att just de ska bli lärare. En lärare behöver kunna läsa och stava för att kunna hjälpa eleverna så att de ska få den bästa undervisning så att de kan klara sig utanför skolans väggar. Borde de inte valt något mer lämpligt yrke som de har kompetens för? Jag tycker att det skulle vara jätteroligt att vara gymnasielärare i Svenska B men jag har inte och kommer troligtvis aldrig att få den nödvändiga kompetensen för att undervisa i det ämnet på grund utav mina tillkortakommanden i det svenska språket. Därför försöker jag inte ens, elever behöver en lärare som är bra på det han ska lära ut.
Nu har feminismen rundvandring i politikens Sverige nått försvaret, närmare bestämt värnplikten. Alla ska mönstra skriker man på DN Debatt, SvD och Aftonbladet och slår på stora feministtrumman! Det finns säkert en jättebra tanke bakom detta men vad skulle man vinna på att både tjejer och killar mönstrar? Vissa säger att det är förlegat att bara kalla ena könet medan andra säger att det skulle bli ”mer effektivt”. Jag förnekar inte att kvinnor behövs i lumpen, absolut inte. De flesta som har gjort lumpen tillsammans med en tjej är positivt inställda till detta eftersom att det aldrig blev så där otrevligt ”grabbigt” det lätt blir annars när ett gäng killar ska ut i skogen och leka krig.
Samtidigt bör man fråga sig om det inte är bättre så som vi har det nu. Nu måste alla killar mönstra för att vi ska kunna vaska fram folk som vill och kan göra lumpen samtidigt som de tjejer som vill har förtur eftersom att de är så förhållandevis få. En av nackdelarna med detta är att vissa pekar på de ofrivilliga som måste göra lumpen mot sin vilja, vore det inte bättre att ersätta dessa med tjejer som kan tänka sig att göra lumpen? Problemet med det argumentet är bara det att de killar som tvingas att mot sin vilja göra lumpen – de finns inte. De som är missnöjda med värnplikten är de som inte får göra lumpen, trots att de gärna ville (jag själv hade inte tackat nej till att få köra Stridsbåt 90 i ett år men nu blev det inte bättre än att jag fick ett brev på posten om att jag inte ens skulle få mönstra).
En annan nackdel är ju alla de extra skattepengar som skulle gå åt för att alla kvinnor ska kunna få mönstra. Att göra lumpen är inget privilegium enbart för män utan något som måste göras utav flertalet människor, både män och kvinnor, för att Sverige ska kunna ha ett fungerande försvar. Låt oss dock ha klart för oss att det blir både billigare så som vi redan har det samt att de kvinnor som faktiskt vill göra lumpen sällan har några problem med att bli intagna, annat är det för oss män. Det borde inte handla om jämställdhet, det borde handla om rätt person på rätt plats för att försvara Sverige och för att kunna försvara demokratin i utlandstjänsten.
En tragikomisk sak som troligtvis kommer att inträffa är att om alla måste mönstra kommer gissningvis en del feministiska röster höjas över att så få kvinnor tas ut till lumpen. Förlegat patriakaliskt tänkande! Men troligtvis kommer fler män att tas ut eftersom att generellt sett så är män större, starkare och mer lämpade för fysiskt arbete. Självklart finns det många kvinnor som utan problem skulle klara av lumpen, dock är männen som också skulle klara det troligtvis ganska många fler. Vi är olika, det bara är så. Det är helt enkelt något vi måste acceptera. Idrottsligt har vi redan gjort för länge sedan, när ska vi acceptera skillnaderna även i samhället som stort?
EDIT: Har ändrat lite i texten för att undvika missförstånd.
Jag tänkte låta bli att nämna detta då Andreas Braw redan hade gjort det men jag kunde helt enkelt inte låta bli. Det handlar om att toppjobben oftast går till män och inte till kvinnor och att man därför ska kvotera in kvinnor så att det blir en 50/50-fördelning mellan könen. Det låter säkert jättebra och skulle se bra ut på pappret men i verkligheten då? Nu är det så att majoriteten som söker är män, 70% av de som tackar nej till jobben är kvinnor och slutligen ska det anställas lika många kvinnor som män. Man behöver inte vara något geni i matematik för att räkna ut att det är väldigt fördelaktigt att vara utav kvinnligt kön när man söker dessa jobben. När ska de män detta drabbar ställa sig upp och vägra bli diskriminerade mer på detta vidriga sätt?
Läs mer hos den eminenta Pär Ström.
Andra saker man kan läsa om idag i DN är att singelkvinnor har problem med att få barn med sig själva och därför ska bli inseminerade. Ursäkta om jag inte hänger med, men är det verkligen en rättighet att ha barn? Hur ska det bli för de stackars singelmännen då i detta jämställdhetssträvande land?
Intressant är också att vissa råkar ha missat det där med mamma, pappa, barn. Visst jag kan förstå att den som trots allt tar hand om barnet och därigenom hjälper till med förälderrollen vill ha vissa juridiska rättigheter. Dock tycker jag inte att man ska jämställa det med de biologiska föräldrarn, oavsett om det handlar om två mammor eller en mamma som hittat en ny man. Det är en sak när man adopterat någon, men det är något helt annat när man vet vem båda föräldrarna är och då barnet regelbundet träffar båda.
